Ibland måste man sakta ned när man vill förändra något.

Sakta ned gäller även när man försöker förbättra hälsan i tarmbiotan — alla de mikroorganismer som lever i tarmen.

Jag har tidigare skrivit om mitt mål att äta minst 30 olika saker från växtriket varje vecka, och att dessutom få in fermenterad mat regelbundet. Det lät enkelt på papperet, men nu har det gått nästan två veckor sedan mitt senaste inlägg och jag har fått nya erfarenheter,

Det har nämligen inte gått så bra. Eller… ,,, ... kanske har det gått bra, fast på ett sätt som visar hur jag måste justera farten.

Det är tydligt att jag påverkat hur matsmältningen och tarmen fungerar. För att beskriva avföringens konsistens använder man ofta Bristolskalan, framtagen av läkare i England:

Clifton Suspension Bridge i Bristol

• Bristol 1–2 → långsam passage

• Bristol 3–4 → normal passage

• Bristol 5–6 → snabb passage

• Bristol 7 → mycket snabb passage (diarré)

En etta och tvåa är förstoppning, trean är normal men lite åt det hårdare hållet, fyran är den klassiska “perfekta” avföringen. Femman börjar bli lösare och sexan är mjuk och upplöst. Sjuan är diarré.

Mitt resultat just nu är en sexa. Jag går på toaletten flera gånger per dag och avföringen är lös och dåligt sammanhängande. I början låg jag på en fin fyra, men sedan kom en period som nästan var diarré. Jag hade då ätit viktväktarnas linssoppa bara några dagar efter att jag ätit ärtsoppa — alldeles för tufft för min tarm. Jag gick för fort fram.

Jag försökte bromsa, men inte tillräckligt. Nu måste jag sakta ned ordentligt.

Jag inser att jag troligen äter runt 25 olika växtarter per dag, inte per vecka. Dessutom har jag samtidigt ätit sådant som ligger högt på FODMAP‑listan — mat som kan ge problem om man har känslig mage eller IBS‑liknande symtom. Det blev helt enkelt för mycket på en gång.

Nu går jag tillbaka till en lugnare nivå: 15–16 växtarter per dag, och jag undviker de svåraste livsmedlen tills tarmen är stabil igen. När jag återintroducerar dem får det bli i små doser, med flera dagar emellan.

Jag håller mig också till en enda fermenterad produkt, nämligen kefir, som jag vet att jag tål och som brukar lugna magen. Så får min kost se ut i någon månad innan jag börjar öka igen.

Jag borde landa på att äta

ungefär 23–25 olika växtarter per vecka, och det är faktiskt inte illa. Målet nu är att komma tillbaka till Bristol 4 — den där stabila, lugna avföringen som visar att tarmen mår bra. Och det är en bra början.